önskade att jag inte skulle behöva känna så här.. men måste bara få skriva av mig känner jag. vet bara inte vad ja vill skriva. känner mig helt ärligt ganska tom.. en enda mening cirkulerar i mitt huvud; i wish i could explain, it all takes time..

 

att känns sig ensam är lika ohälsosamt som att röka 15 cigaretter om dagen

 

du tar åt dig och känner dig så som folk säger. säger någon att du är dum då inbillar du dig att du är dum. och tvärtom

 

tycker att detta är något folk borde tänka på innan någon kommenterar någon eller stöter ut någon, det är inte bara farligt för psyket utan även för hälsan

måste bara få skriva att början på 2013 har varit ett jävla helvete för mig.. inget är som det ska, allt är upp och ned och inget är varken bak eller fram. inget i mitt liv är som det ska, känns som om jag går i ett tomt skal bara. jag vet varken ja eller nej, bak eller fram. jag går på autopilot. hela mitt liv vändes upp och ned och inget är som det brukar. det värsta är att inte kunna prata med någon om det förutom med familjen. tankarna kommer på nätterna och jag kan ligga i timmar  och fundera på frågor som jag inte kan få svar på, slutar alltid med att ja somnar i tårar. varför ska livet va såhär.. såhär orättvist? jag vill inte, jag vill spola tillbaka tiden men va spelar det för roll, finns ingen chans i världen att jag skulle kunna förändra det som skulle hända ändå. men jag får helt enkelt fortsätta på autopilot, sätta på mig masken och fortsätta som ingenting. en dag kommer det bli bra, men det är en lång väg dit..