sitter och kollar på ett tv-program om transsexuella på tv3, ganska fascinerande. blir så himla stolt över att folk vågar stå för vilka dem är och att de förverkligar sina drömmar om att bli det andra könet. jo visst, jag tycker också det är något som är svårt att hantera, vad man ska säga, kalla osv.. men jag blir så glad över att vi lever i en så accepterande värld som vi gör. jag vet att om jag skulle va sån (som ja inte är) så skulle mina föräldrar acceptera det. och jag önskat att alla skulle kunna få ha sådana accepterande föräldrar men tyvärr så är det många som inte har det. många lever i sådana här instängda ställen som i torsby t.ex. här är alla så rädda för allt som är annorlunda. bi, bög, lesbisk eller transa.. sådant skulle inte kunna accepteras att de visades öppet på torsby. folk skulle vända sig om och kolla som om de aldrig sett kärlek förut. kärlek som kärlek, 'right?

visst alla får ha sin åsikt och tycka vad dem vill, yttrandefrihet. men alla ska få va som dem vill också, utan att bli kränkta, mänskliga rättigheter. så snälla sluta va så dömande. om ni nu läst hela texten, thanks! hoppas ja får någon att tänka om iaf.