mitt liv är mitt

jag börjar bli så jävla trött på att alla ska hålla en sån jävla koll på en, speciellt du. så jävla trött på att jag inte ska kunna leva mitt eget liv. ska inte kunna skämta med mina kompisar, läs kompisar, utan att det ska bli diskussion. för fan, du får väl acceptera mig som jag är. är det så svårt så behöver du inte stanna kvar i mitt liv. det man inte vill veta något om det ska man inte heller ta reda på. lär dig det lilla vän. annars är det du såom får stå kvar och jag som går vidare. 
 
sen finns det ju vissa andra som också ska lära sig att växa upp. fan så moget att bara hålla käften och ignorera också. kom istället och säg vad problemet är. rätt så intressant att det kunde vända över natten. men börjar bli trött på det nu, ska ni bete er så så kommer inte jag anstränga mig heller, har kompisar som är bättre än er. de hånar inte, fryser inte ut och där kan man i alla fall vara fler än två stycken. men tål ni inte det så då är det skitsamma men kom förfan och säg det i alla fall. men nu är jag så jävla sur och taggad på folks jävla idioti så jag tänker inte ens låta detta störa mig, för jag har en fan så större anledning att gå vidare. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback